Du har jobbat hårt, fått en välförtjänt bonus – och sedan försvann hälften i skatt. Känslan är frustrerande och väcker ofta misstanken att något gått fel. Men i de flesta fall är det precis som det ska vara, och pengarna kommer tillbaka i deklarationen. Här förklarar vi varför.
Bonusen beskattas enligt en annan tabell
När din arbetsgivare betalar ut din vanliga månadslön drar de preliminärskatt enligt en skattetabell som är anpassad just för din inkomst och din kommun. Tabellen tar hänsyn till att du tjänar ungefär samma belopp varje månad, hela året.
En bonus fungerar annorlunda. Den räknas som ett engångsbelopp och beskattas enligt tabell 30, eller den så kallade engångsbeloppsregeln. Den regeln innebär att Skatteverket räknar ut skatten som om du fick den inkomsten varje månad under hela året. Resultatet blir ofta en väsentligt högre preliminärskatt än vad du är van vid.
Exempel: Om du tjänar 35 000 kronor i månaden och får en bonus på 50 000 kronor, räknar arbetsgivaren som om din månadsinkomst tillfälligt är 85 000 kronor. Det kastar dig upp i ett högre skatteskikt och arbetsgivaren drar skatten därefter – ibland upp mot 50 procent.
Skillnaden mellan preliminärskatt och slutlig skatt
Det är viktigt att förstå att skatten som dras från din lön varje månad är just preliminär. Det är en uppskattning av vad du förmodligen ska betala, inte det definitiva beloppet. Den slutliga skatten fastställs först när du deklarerar på våren.
I deklarationen räknas hela din inkomst ihop för kalenderåret – lön, bonus och eventuella andra inkomster – och den faktiska skatten beräknas på den totala summan. Om för mycket har dragits i preliminärskatt under året, vilket är vanligt när du fått en bonus, får du skatteåterbäring.
Det är alltså inte så att du tappar de pengarna. Du lånar dem i praktiken till staten under några månader.
Varför är systemet uppbyggt så här?
Engångsbeloppsregeln finns till för att undvika att folk underbetalar skatt på stora engångsinkomster. Utan den skulle många få en stor skatteskuld på våren efter att ha fått bonusar, avgångsvederlag eller retroaktiva löneökningar under året. Systemet är designat för att vara försiktigt – hellre för mycket preliminärskatt än för lite.
Det är framför allt ett problem om din marginalskatt är hög. Tjänar du över statsskattegränsen, som år 2024 ligger på cirka 598 500 kronor per år, betalar du statlig inkomstskatt på inkomster däröver. Om din bonus temporärt hamnar i det skiktet vid beräkningstillfället kan skatten bli påtagligt hög.
Vad händer om bonusen faktiskt gör att du passerar gränsen?
Här är det viktigt att vara ärlig med sig själv. Om din lön plus bonus faktiskt överstiger statsskattegränsen under kalenderåret, betalar du statlig inkomstskatt på den delen som överstiger gränsen. Det är inte ett misstag – det är precis hur det progressiva skattesystemet är tänkt att fungera.
Men om du normalt inte befinner dig i närheten av den gränsen, och bonusen ensam drar upp beräkningen, är chansen stor att du får tillbaka en del i deklarationen.
Vad kan du göra?
Det enklaste är att vänta på deklarationen och se om du får återbäring. Men det finns även möjlighet att begära en jämkning hos Skatteverket om du vet att din totala inkomst för året kommer att vara lägre än vad preliminärskatten förutsätter. Det kan ge dig mer pengar i handen löpande under året istället för att vänta till deklarationen.
Du kan också be din arbetsgivare att specificera hur skatten räknades ut på bonusen, för att förstå exakt vilket underlag som användes.
Kort sammanfattning
- Bonusar beskattas med engångsbeloppsregeln, vilket ger högre preliminärskatt
- Det är inte definitiv skatt – den slutliga skatten beräknas i deklarationen
- Ofta får du tillbaka pengar om bonusen skapade en överdragen preliminärskatt
- Passerar du statsskattegränsen för hela året betalar du faktiskt mer i skatt – det är inte ett misstag
- Jämkning kan vara ett alternativ om du vill undvika att vänta på återbäringen
Skatten på bonusen känns alltid hög i stunden. Men i de allra flesta fall är det ett tillfälligt utlägg som rättar till sig i deklarationen – inte pengar som försvunnit för gott.